Första söndagen i advent. På fredagen kom snön. Det snöade dessutom rejält. Jag kunde inte ta mig in till sjukgymnastiken, som jag annars så väl behövde. Jag fick avbeställa den. Se din Konung kommer. Så ropades det i landets kyrkor. Men inte hos mig. Jag hade inte ens tagit fram den elektriska ljusstaken. Folk som gick förbi mig trodde väl att jag blivit en hedning eller möjligtvis ett Jehovas vittne. De sistnämnda firar som ni kanske vet ingen jul. För dem är datumet den 24 december som vilken annan dag i veckan.
Andra söndagen i advent. Nu är åtminstone den elektriska ljusstaken på plats. Däremot känner jag att jag måste till tandläkaren så fort som möjligt. En plastfyllning till en rotfylld tand följde med en skiva vörtbröd. Jag var orolig att fyllningen skulle ligga kvar i magen resten av det här livet. Men tandläkaren sa att innan jul skulle den följa med bajset ut i toaletten. Guds rike är nära. Så ropades det i landets kyrkor. Själv känner jag mer som om Domens dag är nära, med tanke på allt elände som finns runt omkring - och att Antikrist i sin tur är någon inom finansvärlden. När jag var barn talade de gamla om att de yttersta tiderna var här. Och då var det nog främst frisyrerna, klädmodet och musiken de ojade sig över. Tänk om detta flyttar in i våra kyrkor. Och det gjorde det. Rockbandet Jerusalem dök upp som ett frikyrkornas svar på Kiss. Och när jag hade PRAO hos Svenska Kyrkan så fanns det en kvinnlig präst som hade knutit fast trasor i håret och hade dessutom jeans med hål på knäna.
Tredje söndagen i advent. Nu ligger det juldukar på borden - och imorgon ska jag leta fram julgranen jag köpte hos Rusta för 7 år sedan. Radions högmässa från Vittsjö kyrka ljuder från köket. Man talar om Johannes Döparen. Det ligger reklam på köksbordet. Man använder sig av glada och vackra människor när man försöker sälja sina produkter. Tanden är lagad. Det blir spaghetti med köttfärssås till middag.
Fjärde söndagen i advent. Det är julafton. Ingen tänker väl på att jag finns till. Knappast heller Gud, med tanke på alla miljarder människor som befolkar denna planet. I tisdags var jag hos sjukgymnasten och i onsdags skar fotvården mig av misstag i hälen. Så jag går just nu omkring med ett stort förband på höger fot. Kalle Anka är på TV. Den film jag gillar mest är den om Robin Hood. Han tar guldet från de rika och ger åt de fattiga. Det får mig att tänka på Jesus. Han ger de fattiga ett glädjebud, brukar man säga om honom. Jag ska äta våfflor till middag idag. Men jag väljer att smaksätta smeten med några korn saffran. Det ligger snö på marken. Fel sort dessutom. Det blir så lätt halt på vägarna av den. Jag lägger mig ned och lyssnar till sommarens ljud. Fåglar, kor, lamm och så fallande regn. Regn som tar bort all snö.
Juldagen. Solen har ännu inte gått upp. Ute blåser det. Snön försvann sent igår. Jag har ännu inte dragit upp persiennerna. Nu vill jag ha vår. Jag vill städa bort granen och tomtarna. Plocka fram tupparna. Jag mår allt annat än bra.