Halleluja på dig, Janne!

Det finns en second hand i närheten av där jag bor. Förr - det var på den tiden då vintern ännu inte hade beslutat sig för att stanna och göra gatorna vita och besvärliga - brukade jag besöka den om lördagarna. Det är främst böckerna som lockar. Ibland hittar jag något av intresse. Men det verkar som om Kung Girighet regerar i denna by. Istället för att skänka så att pengarna för den sålda varan går till välgörande ändamål - i det här fallet barn i tredje världen, så försöker den som tröttnat på föremålet istället via datorn sälja den kanske till någon som bor i Kiruna. Det är därför som jag inte kan göra lika många fynd som jag kunde för 20 år sedan.

Det finns också en trend att när man besöker en second hand så ska man in på skivavdelningen och leta fram alla exemplar av den gröna skivan med Pelle Karlsson och ställa dem längst fram i backarna. Ja, den trenden har också hittat hit. Och jag kan säga dig att vi har två exemplar av denna här. Det finns säkert fler av dem inne på lagret.

Men varför skylta med något som man vet låter illa? Jag tycker inte det. Istället så placerar jag samtliga Ingmar Nordströms saxpartyn i nummerordning. Det är mycket roligare. Och när jag ändå är inne på den vägen fortsätter jag med Flamingokvintetten så att deras också hamnar i nummerföljd. Samma sak då med alla Schytts Hålligång och Vikingarnas Kramgoa låtar. Och då upptäcker jag att det finns en skiva som butiken har hela tre exemplar av, nämligen den där Jan Malmsjö sjunger Halleluja. Man kanske skulle fronta med den istället, så att ovänner av Pelle Karlsson ser att deras hatobjekt inte är den vanligaste skivan. Åtminstone inte här där jag bor.