Sallad på rester

Det är dyrt att leva. Torsdagen den 19 januari är det bara 100 kronor kvar på mitt konto. Men på fredag blir det påfyllning. Det vet jag. Då kommer pensionen. På grund av att den ena kroppshalvan inte funkar på samma sätt som den högra halvan gör, har jag blivit tvungen att förtidspensionera mig. Men det hindrar inte från att berätta för eventuella läsare om vad jag har för mig om dagarna.

Mat är något som blivit dyrt. Via tidningen 8 sidor som förmedlar nyheter på betydligt lättare svenska än den jag skriver här och nu fick jag en länk till en hemsida som heter Portionen under tian. Där hittade jag ett recept där pasta serveras tillsammans med vita bönor, ajvar relish och stekt aubergine. Det smakade gott. Resterna av auberginen fräste jag igår tillsammans med strimlad paprika och en burk kronärtskocka som jag fann i skafferiet. När detta hade kallnat blandade jag ner detta tillsammans med kokt kall pasta och en burk tonfisk. Sedan gjorde jag en vinägrett som smaksattes med rosmarin. Här gäller det att ta vara på allt. Värre blir det med burken med ajvar. Den är ju så speciell. Dessutom har den där röda röran en förmåga att fort bli möglig.

Snön håller på att regna bort. Men det lär nog dröja innan den smält bort så pass mycket att jag åter kan ta mig in till sjukgymnastiken. Mina muskler har stelnat till rejält under veckorna med vinterväder. Och frågan är i sin tur den om sjukgymnastiken sedan har tid med mig. Senast jag ringde var strax innan jul - och då var det precis att de lyckades få in en tid. Men det är inte bara vården som blivit sämre sedan vi fick nya regimer i landet. Hälsokost stänger nu i månadsskiftet - och det verkar också som om butiken som säljer leksaker går samma väg. Snart ser väl samhällena här ut på samma sätt som de samhällen jag såg som barn i TV när Ville, Valle och Viktor huserade där. Det finns plötsligt ingen service - och därför heller inget folk i husen. Och då stannar heller inga tåg och bussar. De som behärskar den moderna tekniken blir väl de som klarar sig bäst.

Det är dyrt att leva. Men säkert också lika dyrt att dö. När man sedan inte längre finns vill plötsligt den som ska begrava mig ha en massa stålar. Men om det vid detta tillfälle också endast finns 100 kronor kvar på mitt konto, så får väl prästen frakta liket till närmsta soptipp.